Det finns ett monster i Vänern Vänernodjuret

Vänernodjuret är en mytisk vattenlevande varelse som påstås ha bott i sjön Vänern i hundratals år. Odjuret är ett fenomen i folktro i landskapen runt Vänern, Västergötland och Dalsland. Det har studerats inom folkminnesforskning, och inom det pseudovetenskapliga ämnesområdet kryptozoologi. Det råder blandade åsikter krig hur Vänernodjuret hamnade i Vänern men den mest accepterade versionen är myten om ålen.

Myten

“Det sägs att en nyfiken ål upptäckte den då nygrävda Göta kanal, runt mitten av 1830-talet, och simmade uppströms till Vänern. Väl i Vänern var ålen ensam och ville ha ungar. Ålen bildade par med den största gäddan i sjön och byggde ett bo på Vänerns botten. Där ruvade de ett ägg från roskarlen, ett ägg från skräntärnan och ett ägg från havsörnen som ramlat i vattnet. Paret var så stora och tunga att äggen pressades samman till ett enda jättelikt ägg. När det kläcktes hade ungen ålens kropp med en näbb, fjädrar, ett svärtat huvud och gäddans gröna fjäll med gula prickar och strimmor. Den hade gruvlig aptit vid födseln och åt i all hast upp sin mor och far.

Den växte sig mycket stor och bor ännu kvar på botten. Ibland kommer den upp till ytan för att söka sällskap och det sägs att man har sett hur Vänernodjuret, som odjuret kom att kallas, kan låta sjörået Lakakoffa få en ridtur på dess rygg.“

The Myth

“Stories have been told about a curious eel that swam upstream to Lake Vänern after finding the then newly dug Göta canal, around the middle of the 1830s. The eel mated with the biggest pike in the lake and built a nest at the bottom of Vänern. There they brooded eggs from three birds: the ruddy turnstone, the caspian tern, and the sea eagle that all had fallen into the water. The couple were so large and heavy that the eggs were pressed together into one giant egg. When hatched, the offspring had the body of an eel, but with a beak, feathers, a blackened head, and the green scales of the pike with yellow dots and streaks. It had a terrible appetite at birth and accidentally ate its mother and father.

The monster grew very large and is still living on the bottom of the lake. Sometimes it comes to the surface to seek company, and it is said that people have seen how “Vänernodjuret”, as it came to be called, allows the sea fairy Lakakoffa to ride on its back.”

Der Mythos

“Es gibt Geschichten über einen neugierigen Aal, der etwa Mitte der 1830er Jahre flussaufwärts zum Vänernsee schwamm, nachdem er den damals neu gegrabenen Göta-Kanal gefunden hatte. Der Aal paarte sich mit dem größten Hecht im See und baute am Grund des Vänern ein Nest. Dort brüteten sie Eier von drei Vögeln: dem Steinwälzer, der Raubseeschwalbe und dem Seeadler, die alle ins Wasser gefallen waren. Das Paar war so groß und schwer, dass die Eier zu einem riesigen Ei zusammengepresst wurden. Beim Schlüpfen hatte der Nachwuchs den Körper eines Aals, aber mit Schnabel, Federn, einem geschwärzten Kopf und den grünen Schuppen des Hechts mit gelben Punkten und Streifen. Bei der Geburt hatte es einen schrecklichen Appetit und fraß versehentlich seine Mutter und seinen Vater.

Das Monster wurde sehr groß und lebt immer noch auf dem Grund des Sees. Manchmal kommt es an die Oberfläche, um Gesellschaft zu suchen, und es heißt, die Menschen hätten gesehen, wie „Vänernodjuret“, wie es später genannt wurde, die Meeresfee Lakakoffa auf seinem Rücken reiten lässt.”

Iakttagelser och fynd

Anspråk om observationer av en varelse med lång hals och krokig näbb har gjorts på flera platser runt Vänern. Flest iakttagelser har gjorts i Vänersborgsområdet vid gryning eller skymning. Många påstår att de från Fågeltornet vid Dalbobergen, beläget söder om naturreservatet Dalbobergen, kunnat blicka ut över sjön och se en siluett röra sig över och under ytan.

Det finns ett fåtal fotografier tagna av Vänernodjuret men kvaliteten hos dessa är
underhaltiga.

På stränder har det hittats flera stora fjädrar, ca 30-40cm långa, liknande de från roskarlen i sin teckning. En fullvuxen roskarl blir mellan 22-24cm lång och dess fjädrar är iögonfallande och kännetecknas av att vara brokigt tecknade i svart, vitt, rödbrunt och brunt.

Fjädrarna som hittats har däremot inte kunnat hänvisas till arten roskarl då en fågel av sådan betydlig storlek inte har påträffats. Fynden av fjädrarna har jämförts med de från havsörnen då de matchar de hos en fullvuxen fågel i storlek. Dessvärre matchar inte teckningen helt och hållet.

“Vuxna havsörnar är ljusbruna på kroppen med blekare huvud och hals och har gul näbb och vit stjärt. Ungfåglarna är däremot mörkare bruna, med mörk näbb och utan vit stjärt. Två- och treåriga fåglar är fortfarande mört bruna men med inslag av vita fläckar.”

Det är möjligt att fjädrarna tillhör en ovanligt stor 2-3 årig havsörn men inga anteckningar om observation av en sådan stor unge har någonsin gjorts runt Vänern.

Beskrivning

Vänernodjuret sägs vara delvis havsörn, roskarl, skräntärna, gädda och ål (europeisk ål). I Vänern är alla dessa djur hotade förutom gäddan, som det tvärt om finns gott om. Kroppen är ålliknande och långsmal med fjädrar som används som fenor. Det har uppskattats till över 2,5 meter långt och har setts med dess hals och huvud över vattenytan samt när det dykt och skvätt med sina fjädrar/simfenor. Huden består av fjäll som är gröna med gula prickar och strimmor som skimrar när ljuset träffar dem över vattnet men som gör det nästintill omöjlig att se under vattnet.

Det har som sagt inga vanliga fenor utan istället har det stora fjädra på ryggen, vid sidorna och på slutet av stjärten. Fjädrarna beskrivs som brun- och vitspräckliga liknande de från roskarlen men betydligt större. Halsen är lång och huvudet påminner om en fågels med en krokig och vass näbb. Högst upp på huvudet har det en svart fläck motsvarande den hos skräntärnan. Odjuret verkar ha klarat sig från utrotning och utfiskning tack vare försiktighet kring människor och båtar som det oftast observerar på håll.

Ekologi

Vänernodjuret lever i sjön Vänern sedan uppskattningsvis ca 200 år. Vänern har en yta på 5 450 km², volymen är 153 km³ och den har ett maxdjup på 106m men ett medeldjup på endast 27m. Vänernodjurets teckning maskerar den väl i det relativt grunda vattnet och gör den effektivt kamouflerad bland vass och sjögräs.

Föda

Vänernodjuret är en omnivor, alltså allätare, och hämtar sin föda från både växt- och djurriket. Odjurets rovdjursinstinkt är stark vilket resulterar i en diet som främst består av fisk. Den har en fördel av att brås på fem olika djur med varierade dieter. Om den ena näringskällan börjar sina kan den vända sig till en annan vilket tryggar dess överlevnad.

Vänernodjuret har inte rapporterats attackera människor och antas därför inte se dem som vare sig hot eller mat.

Turism

I Vänersborg har myten om Vänernodjuret roat stadsborna men även turister och odjuret har blossat upp som ett nytt turistmål samt maskot i staden. Runt Vänern kan man nu gå på vandring för att försöka se odjuret från strandkanten. Dessutom kan båtturer bokas med lokala båtägare för att komma närmare och längre ut på sjön.

En skulptur av Vänernodjuret, som är en del av konstutställningen av HDKValandelever på Vänersborgs konsthall (26 april-25 maj 2024), står placerad, under utställningens gång, på holmen vid Skräcklans vattenverk längs med strandpromenaden. Där kan ett foto tas med skulpturen och utsikten över Vänern. Vänernodjuret har även blivit en symbol för miljö- och klimatfrågor tack vare sin artrika person. Figuren används i utbildningssyfte för engagerar både vuxna och barn och närmar sig på ett lättsamt sätt stora problem som övergödning och minskad biologisk mångfald, saker som hotar flera arter i Vänern.

Kartor

Teorier och förklaringar

Det har spekulerats mycket kring Vänernodjuret med teorier och försök till förklaringar. Den vanligaste förklaringen är att frånse myten helt och anta att iakttagelserna som gjorts är av olika djur vid olika tidpunkter. Dykande svanar, gäddor som leker, stora ålar och jagande havsörnar är möjliga förklaringar till
observationerna av odjuret.

Ibland förklaras myten om Vänernodjuret med en annan myt. Krongäddor, som gamla berättelser kallar dem, skulle ha varit gäddor med resterna av klor och skelettpartier fastväxta i ryggarna efter misslyckade slagförsök från rovdjur. Myten lyder att dessa gäddor ska ha varit starkare än rovfåglarna och istället dragit ner fågeln, som satt fast med klorna i fisken, i vattnet där fågeln drunknat och sedan förruttnat och lösts upp. Men inte heller denna myt ger tillräckliga förklaringar då detta fenomen avmystifierats och motbevisats ett flertal gånger.

Den största gäddan någonsin fångad i Sverige mätte 137 centimeter lång, 70 centimeter i omkrets och pendlade mellan 21,2- 23 kilo på vågen och fångades i Vättern 2016. Detta innebär att det inte heller kan röra sig om en ovanligt stor gädda då Vänernodjuret uppskattats till nästan det dubbla i längd.

Ålar kan bli desto större. En av de största ålarna som någonsin fångats i Norden var 180 cm lång och fångades 1944 i Danmark. Ålen på bilden är 165cm lång. Detta är något närmare storleken av Vänernodjuret och passar in i de mytologiska berättelserna om odjurets skapelse och utseende.

“Ålar som inte gör resan ut till havs igen blir i regel äldre och en normal livslängd på en europeisk ål tros vara uppåt 85 år, om den blir instängd av en eller annan anledning.”

Detta citat från Världsnaturfonden WWF rimmar med Vänernodjurets uppskattade höga ålder på ca 200 år. Ett exempel på ål som blivit betydligt äldre än så är den så kallade Brantevik-ålen. Natursidan skriver såhär om ålen: “Enligt historien som spridit sig i både nationell och internationell media ska ålen, som levt i en brunn nära Brantevik på Österlen, vara världens äldsta ål. Ålen ska ha slängts i brunnen 1859 och är i sådana fall världens äldsta ål med sina minst 155 år.”

Det som är mest troligt av alla scenarion är dock jagande havsörnar. När havsörnen råkar gripa tag i en för stor fisk, exempelvis en 3 kilos gädda, kan den inte lyfta utan simmar istället till land med fångsten i klorna. En örn som paddlar sig fram med vingarna med en stor splatterande gädda i klorna kan i dåligt ljus och på långt håll likna ett sjöodjur. Havsörnen, som är Europas största örn, kan dessutom nå hela 2,5 meter mellan vingspetsarna och kroppen kan bli upp till en meter lång. Dessa mått stämmer väl överens med Vänernodjurets uppskattade längd och bredd.

Länkar

Kolla in!